Hur många är psykiskt sjuka? Hur ser det ut för ungdomarna i Sverige? (om vi bortser från mörkeltal-havet vi missar...). Eftersom det pratas om alldeles för sällan så är det viktigt att hålla sig informerad om hur situationen egentligen ser ut. Från socialstyrelsens rapport "Psykisk hälsa bland unga" -
Underlagsrapport till Barns och ungas hälsa, vård och omsorg 2013, framgår det följande:
  • "Barns och ungdomars psykiska ohälsa har ökat under 1990- och 2000-talet, och de senaste data från 2011 visar på en fortsatt ökning. I ålders-gruppen 18 till 24 år hade 7 procent av männen i befolkningen någon form av kontakt med psykiatrisk öppen- eller slutenvård, eller använde psykofarmaka. Motsvarande siffror för kvinnor var 10 procent."

 

  • "Det är framför allt depressioner, ångestsjukdomar och missbruk som ökar inom ungdomsgruppen, men också personlighetsstörningar bland kvinnor." (HEJ från en kvinna med personlighetsstörning som inte fått DBT trots upprepade önskemål i, få se nu, 10 år har jag önskat DBT. 10 djävla år - segpsykiatrivreden. Visserligen har jag flyttat väldigt mycket vilket försvårat situationen för dialektisk beteendeterapi i och med kötider etc. (flyttat 16 gånger från 18 års ålder - 28 års ålder - MEN ÄNDÅ, nu har jag köat 1 år från senaste ansökningen om DBT och det konstaterades att det fanns ett stort behov). När en är någorlunda on track i tillvaron blir en bortprioriterad ("du kan ju jobba?") och när en är för sjuk så klarar en inte av att ens söka hjälp eller ta sig till psykiatrin och hem igen. Dubbelproblematiken. Tröttsamt.

 

  • "Att någon gång ha vårdats på sjukhus mellan 16 och 24 års ålder på grund av psykisk sjukdom innebar i många fall att man åter behövde sjukhusvård inom fem år. Detta gällde inte bara för svåra tillstånd som schizofreni utan också för depressioner och ångestsjukdomar."
    1) Psykiatrin har noll resurser för anhörigstöd. 2) Psykiatrin och vården har noll resurser för uppföljning a la "HUR MÅR DU NU FÖR TIDEN"?
    Le why?

 

  • "Sjukdomsförloppet blir i många fall utdraget för ungdomar som någon gång mellan 16 och 24 års ålder har vårdats på sjukhus på grund av psykisk sjukdom . Senare i livet behöver de oftare öppen specialistvård eller sjukhusvård och använder psykofarmaka i större utsträckning än övriga ungdomar. Bland dem som sjukhusvårdats är det också vanligare med dödsfall i unga år på grund av självmord eller av andra orsaker. Utbild-ningsnivån vid 29 års ålder är också lägre i gruppen jämfört med andra ungdomar".

 

  • "Allt fler ungdomar rapporterar psykiska besvär som oro eller ängslan. Sådan självrapportering är ett varningstecken för senare psykisk sjukdom, ökad risk för självmordsförsök eller övriga skador och olyckor. Det fanns också ett samband mellan tidiga självrapporterade psykiska besvär och problem med försörjning och familjebildning."
    I och med ökade samhällsklyftor, sämre ekonomi, större press på perfekta-instagram-facebooklivet med mycket annat så blir det inte lättare för människor att leva sina liv. Vardagseländet ökar - då ökar ångest också. Det går att förändra, men då måste vi börja jobba tillsammans för förändring.
    Bättre bemötande, en stor satsning på fortbildning inom vårdyrken - samt yrken som möter människor generellt... Ökade resurser för psykiatrin, elevhälsa och möjlighet för samtal för personal inom företag, // mer samtal om människosyn, STARTA arbete för att jobba bort skadliga könsstereotyper och normer, MER FEMINISTISK KAMP och mer förebyggande arbete kring utanförskap, psykisk ohälsa och hjälp till självhjälp och utbildning!