Olydnadsanstifteri.blogg.se

Det vi inte pratar om - hotet mot yttrandefriheten, fascismens framfart och den kvinnofientliga åsikterna i samband med detta.

Det här inlägget kommer att handla om abortfrågan.
Och ja, jag är kristen lutheran och anser att djur, natur och människors liv är heligt. Skapat av Gud. Liv är något vi får som en gåva, naturen är något vi får låna, leva i och förvalta. Djur är några vi får leva tillsammans med och ska ta hand om. Liv är heligt.

Att avbryta en abort är väl att avbryta ett liv, döda ett barn? Personligen så anser jag att om abort görs innan ett foster nått vissa specifika stadier, inom given utvecklingstidsram - så är det ingen "människa" ännu. Det är, enligt min mening, ett varande i utvecklingsfas. Det är ett varande - men kvinnan är också ett varande och hon har rättigheter över sitt väsen och sin kropp.
Mord är fel, men att avbryta tillblivandet av ett liv i specifik genomtänkt tidsram innan livet uppnått vissa stadier - det är inte mord. Det är två olika saker. I så fall vore dagen efterpiller OCKSÅ mord om det är vid tillblivandet (när ägget blir befruktat) som livet är tillfullo.

[Olagliga aborter dödar fem kvinnor i timmen].

[Lagen om kvinnors rätt till självbestämd abort i Sverige började gälla 1975.
Det gick att få abort även innan dess, men då måste du få tillstånd till abort antingen genom ett särskilt intyg från dåvarande Medicinalstyrelsen eller om två läkare oberoende av varandra skrev intyg på att du behövde få göra abort].

[I två tredjedelar av världens länder är abort olagligt,
och varje år begår kvinnor 20 miljoner osäkra aborter, enligt WHO.].

 

Göteborgs filmfestival för 38e året började i år genom att ta ställning till hotet mot yttrandefriheten. I invigningstalet berörde Jonas Holmberg dessa hot som riktats emot filmfestivaler den senaste tiden och filmfestivalen i sig har bestämt sig för att visa "The vessel" som en solidaritetshandling. Detta på grund av, något som enligt mig inte hörts eller setts i media något märkvärt utöver någon liten notis, att en biosalong ATTACKERADES av rökbomber när "The Vessel", en abortdokumentär, visades i december 2014.

"Den svenska aborträtten har funnits i 40 år, och därmed ligger Sverige i framkant juridiskt. De senaste åtta åren har Diana Whitten blivit vittne till hur svårt det kan vara för kvinnor i många andra länder att göra abort. Genom att följa Women on waves har hon mött en rad kvinnoöden som vittnar om det. Den holländska organisationen startades för 15 år sedan, och har sedan dess hjälpt många kvinnor. Både rent konkret – genom att kvinnor i länder där aborträtten är starkt begränsad får komma ut till Women om waves båt som de ankrar på internationellt vatten – men framför allt genom rådgivning via mejl och telefon.

– Jag träffade kvinnor som kom till båten, men fick också ta del av många berättelser genom systerorganisationen Women on web, genom de brev kvinnorna skriver. Många gånger var det hjärtskärande, säger Diana Whitten. Trots att hon aldrig gjort en långfilm innan hon hörde talas om Women on waves, kändes det självklart att det var vad hon skulle göra. I alla fall att hon skulle försöka."

Det handlar om yttrandefrihet, det handlar om att med våld och hot försöka cencurera - men det handlar också om kvinnans rätt till sin egen kropp är inte längre så självklar. Abort är en självklarhet, i Sverige, känns det som i alla fall. Men sanningen är att det är ingen självklarhet. Vi går inte framåt, vi går bakåt.

Hur talar vi om abort? Jo, med skam. Skuld. Skuldbeläggande. Antaganden. ("Hon kommer ångra sig hela livet" - "livet blir aldrig som det var innan man gjorde en abort").
Det talas om kvinnor som gjort abort som "oansvarigt", "hon borde skyddat sig" (kanske rimligtvis borde vara _dom_ som borde använt preventivmedel?) men faktum är detta - männikor uttalar sig om andras liv/kroppar/val/sexliv utan att ha 1) rätten till att uttala sig om någon annans kropp och liv - för det är inte deras ensak 2) Faktiskt, så har vi ingen aning om vilket skydd någon använder eller för den delen rätt att skuld och skambelägga någon som blivit gravid OAVSETT skydd eller inte. P-piller är inte helt säkra, inte kondomer heller, etc etc. Men det är KVINNAN som hamnar i skuldanklagelserna även om det alltid är ett två-ansvar.
Ja, men givetvis borde en använda preventivmedel om en inte vill ha barn - men det är människor faktiskt medvetna om. Det har ingenting med aborträttighet att göra. Ansvar är en diskussion. Rättigheter en annan. Att kunna göra abort är en kvinnlig rättighet.

Om du skaffar barn för sent blir du skuldbelagd ("tänk på barnet"), om du inte vill ha barn blir du klassad som "onormal" och om du skaffar barn för tidigt är du "white trash" och oansvarig.
Allt - emot - kvinnan - jämt.

Ja, jag är skeptisk till att människor skaffar barn utan reflektion, utan att tänka igenom det - utan att ta ansvar för sin nuvarande kontext och livssituation - skaffar barn trots att de känner att de inte klarar av de liv de har med de redan tre födda barnen - skaffar barn till en överbefolkad jord som inte klarar av mängden människor - etc. etc - för att även jag har cyniska tendenser, det måste även jag, bloggaren som är kritisk, kritiskt reflektera över mina egna åsikter. MEN jag anser inte att jag har någon som helst rättighet att döma privatpersoner och individer för vad de väljer att göra med sina liv - skaffa eller inte skaffa - avbryta eller inte avbryta - en graviditet. Det är inte min sak.

Och utöver det - barnafödande får inte bli en klassfråga. Har en/två personer det ekonomiskt jobbigt, blir gravid/vill adoptera och vill ha en familj - då ska samhället gå in och stötta. Du vill ta hand om en annan människa och älska den - fantastiskt. Go ahead.

Grunden till min stundtals "föräldra" skepsis i sig beror på mitt jobb och min erfarenhet av orosanmälningar till socialtjänsten, samtal med barn samt att föräldrars rättigheter går ut över barnens rätt till frihet från våld, hot etc (familjer där barn tar skada på grund av förälders missbruk/bristande förmåga till omsorg/ misshandel/ hot/ dysfunktion men som ALLTID har tusen gånger mer rättigheter av "ägandeskap" av barnet än individen har genom sin rätt till frihet från- rättighet till - och tryggt liv). Skepsis, eftersom att jag inte anser att det BARA handlar om DIG och vad du vill ha och att du äger dina barn. För det gör du inte. Barn är något du får ta hand om, men du ÄGER dom inte. De är egna varelser - när dom är födda. Är du vårdnadshavare - ta lite satans ansvar för det är din SKYLDIGHET. Det är dock två helt olika frågor. Det, mina vänner, handlar om hur samhälle, bup, socialtjänst, kuratorer, etc. ska gå in och stötta, hjälpa och KRÄVA förändring i familjer där barn tar skada - och om inte förändring sker måste konkreta åtgärder tas. Inte bara "se och beklaga". (7% av samtalet till bup handlar om suicid).

Jag tappar tråden - som alltid. Åter, till detta smygväxande kritiska öga mot abort som en rättighet.
När ett växande ting är i kvinnans kropp, så är det kvinnans beslut. Punkt.
Det otäcka här, är dock att rökbomber under dokumentärvisning förbisker i det tysta. Ungdomar jag diskuterar med i olika diskussionsforum anser att abort inte är ok - "inte ens vid våldtäkt". Klimatet hårdnar. Rättigheter vi tror är fasta - är det inte. Jämlikheten går inte framåt, den går bakåt. Varningens ord om att en kamp om det vi hittils nått är nödvändig - även fast det inte borde vara det.